Att man blir liggande om man bryter benet är helt självklart. Att få halsfluss och ta läkemedel mot det är inte alls något märkvärdigt. Att få diagnosen schizofreni är fortfarande något man inte gärna talar högt om.

Julia berättar osentimentalt och helt utan självömkan hur hon redan innan hon började skolan ibland kunde känna den där krypande känslan av att vara iakttagen. Trots detta upplever hon sin barndom som ljus och fin, det är senare som rösterna och ångesten kommer och hon tvingas söka hjälp. Vi får följa hennes Via Dolorosa genom psykiatrins olika stationer. Detta är berättelsen om en ung kvinnas starka livslust som gör att hon trots svår psykisk ohälsa kan känna förälskelse och glädje de perioder då sjukdomen inte övermannar henne. Julia ger här en oförglömlig inblick i själens mest fördolda vrår. Det är skrämmande, samtidigt som det är hoppfull och viktig läsning. Katrine Hamori