Det var en kall höstdag, regndropparna öste ner på altantaket, man kunde se bortom trädtopparna att det började lätta upp på himlen. Jag drog upp min filt som jag hade hängandes över mina kalla axlar och värmde mina händer på den varma kaffekoppen, som jag hade ställt på bordet. Det var nybryggt kaffe med doft av kanel. När jag satt där och lyssnade på regndropparna som föll mot altantaket tänkte jag, hur mycket skall en människa tåla? Vart går gränsen för misshandel och psykisk tortyr? Detta är min berättelse...