I boken Kierkegaard och sociologins blinda fläck framförs en tankeväckande och kritisk undersökning av de existentiella och ontologiska förhållandena mellan den enskilda människan, kulturen och samhället. Både klassisk och modern sociologisk teori, samt samhällsteori i en vidare mening, ställs inför den djuplodande utmaningen och påminnelsen som den danske 1800-talstänkaren Sören Kierkegaard kom att presentera i sina främsta skrifter angående människans tillvaro. I centrum står frågan om den enskilda människans möjliga strävan efter att leva autentiskt, vilket i sig utgör en unik existentiell rörelse som inte helt och hållet kan förmedlas i den objektiva verkligheten. Människans frihet att välja sig själv, ångestens tvetydigheter, sökandet efter en sann tro, det etiska ansvaret, aktualiserar på olika sätt kulturens och samhällets inre gränsvillkor.Författaren till Kierkegaard och sociologins blinda fläck försöker på olika sätt närma sig samhällsvetenskapernas grundvalsfrågor och problemkomplex, så som t.ex. relationen mellan handling/struktur, mikro/makro och subjektivt/objektivt. Det föreligger en inneboende ambition om att bidra till en alternativ bild om hur samhället möjliggörs och förverkligas mellan människorna och den materiella omvärlden. Och till detta kommer även huvudtesen om att varje systematisk samhällsteori om relationen mellan människan och samhället med nödvändighet bär på en inre ofullständighet - en blind fläck i själva blickfånget.