Stina Nilssons Andetag är en roman som stannar kvar. Den skildrar kvinnans dolda utsatthet, lidande och frigörelse. Språket är metaforiskt och explosivt. Elsa lever i en kokong. Hon har alltid varit en yta. Hennes man Bo gör allting värre. Han har henne i sin hand och han spelar ett spel. Utdrag: Nu är hon hemma och skulle ha trivts i sitt perfekta hem om det inte var för att julgardinen inte har kommit upp än. Ja, och sen är det foten också. Det är ju den som gör allting så förbaskat svårt. I går hade hon gett upp om att ens försöka nå upp till gardinstången. Det gjorde för ont. Det var som om en boja hade virat sig om hennes fot. Tung. Med spetsar som vred sig in i köttet. Tvingade henne att inte röra sig. Inte uppåt. Inte alls åt det hållet som hon själv ville. Med ett djupt andetag och spända muskler frågar hon Bo. Hon förnedrar sig genom att fråga Bo. Hon vet det. Men vad har hon för val?