Hur är det att tillbringa trettio år på världshaven och i långa tider ha ett fartyg som sitt hem, missa sina barns uppväxt och försaka allt det som en människa normalt tar för givet? I boken får du träffa Stig som berättar om händelser ombord och iland. En sjöman som hade oceanerna som sitt levebröd. Som flydde en fattig barndom för att mönstra på ett fartyg 1955. En barndom som inte har mycket gemensamt med dagens uppväxande ungdomar. Som berättar om sina egna och sina skeppskamraters upplevelser ombord och iland. Rakt på sak, utan omskrivningar berättar han om det hårda livet ombord, om saknad och längtan efter en familj som han egentligen aldrig hade, om kärleken till havet och om dramatiska händelser ombord. Han beskriver uppväxten i ett krigshärjat Finland, en fattig uppväxt utan pappa, med en envis moder som slet ihop till den dagliga överlevnaden. Där valet var att bli bonddräng eller att gå till sjöss. En vacker sensommardag 1955 vinkade han farväl åt mormor Hilda och valde det sistnämnda. Hans mamma var ej hemma så åt henne kunde han inte säga hej till Men innan dess hade bondens häst Castor fått sig en kram för allra sista gången. Castor som var hans allra bästa vän.