En dag då Räven och Griskultingen med svans utan knorr gick och skrotade borta vid åkerkanten, vinkade Kossan till dom från kuddeträdet. Dom vinkade tillbaka. I vanliga fall när Kossan hade satt sig till rätta bland sina kuddar, ville hon inte bli störd, för då satt hon och tittade ut över världen och tänkte kloka tankar. – Jag har något åt er! råmade Kossan. Idag ville hon visst att de skulle komma på besök.