Det var en gång i Frankernas rike, en man och en kvinna som fick en vacker son. De var så lyckliga och önskade få flera barn. Efter många års längtan blev de äntligen bönhörda. Paret fick tvillingflickor som de döpte till Vanya och Tanya. När sonen var 17 år bröt ett hemskt krig ut. Han tog värvning, för denne gosse var en mycket modig och patriotisk yngling. Kriget pågick i många år och under långa perioder var modern utan nyheter från honom, vilket gjorde henne utom sig av oro. Detta ledde till att hon började försumma sina döttrar. Vanya mådde mycket dåligt av moderns känslokyla och brist på intresse och med tiden förvandlades Vanyas frustration och sorg till förakt, ja rent av till hat. (…) Vanya började smida planer på hämnd. Så som hon lidit skulle minsann andra också få lida. En faktor som inte förminskade hennes låga självkänsla och behov av att förnedra andra var att naturen av någon anledning skapt henne mycket liten, ja, nästan som en dvärg. Hennes (tvåäggs)tvilling var däremot normalstor. Vanya kände hur hon växte av att trycka ner andra. Ju större psykiskt lidande hon tillfogade desto bättre mådde hon. Från oskyldig och olycklig till hämndlysten och ond. Häxan var född.