Träd och människor har genom alla tider varit förbundna på många sätt. Både för nyttan, kulturen och som relation. Träd kan växa fritt - fristående med egen krona eller inklämt, sammanflätat och näraväxande som en skog. Många kan känna igen sig i att ha en stark kärlek till träd och att träden har kommit att betyda mycket under uppväxt, under livskriser och som tysta förmedlare av en annan sorts gemenskap än den vi människor delar. Träden blir alltmer hotade i vår moderna civilisation. Vi skövlar skogar, vi tar ned gamla träd för att bereda plats för hus, parkeringsplatser och konsumtionspalats. Men människan behöver träden, dess rening av vår livsmiljö, vår luft. Träden är kulturbärare, tröstare, och historiska kartor över vår civilisation på jorden. Träden lagrar tiden, står kvar fast vi människor rusar vidare. Träd är tålmodiga, ger oss sammanhang och perspektiv uppåt. Träd är träd och människor är människor. Men träd och människor har mycket gemensamt. Här i boken Trädspeglingar lever träden och de har getts tankar, känslor och språk. Träden speglar människornas liv, och människornas liv återspeglas in i trädens växande.