Historien om författarens uppväxt i en by i Norrland på fyrtio- och femtiotalen söker svar på frågor och beskriver också den tidens tankar om skick och fason, om skola och kyrka, om synd och lust och om den tystnadens kultur som av hänsyn förteg varför just hon inte hade någon ”riktig” pappa och mamma. ”Pippi bodde alldeles ensam och hennes mamma var ängel i himlen och pappan kung i Söderhavet. En mamma som var ängel och bodde i himlen det hade ju faktiskt jag också, tänkte jag. Att pappan var kung i Söderhavet hade Pippi förstås bara hittat på, för att svara alla som frågade: Vem rår om dig då? Vad heter din pappa?”