Ofta framställs relationen mellan befäl och soldater under Karl XII:s tid och senare som tämligen okomplicerad: officeren kunde med stor auktoritet förvänta sig ovillkorlig lydnad. Den bilden bygger dock oftare på luddiga antaganden om hur organisationen upprätthölls än på faktiska studier av kommandosituationerna. I Lydnad i karolinernas tid vill historikern Magnus Perlestam råda bot på kunskapsluckorna i ämnet genom att skärskåda den militära lydnaden under senkarolinsk tid inom såväl armén som flottan.Författaren beskriver först lydnadsreglernas utformning i Karl XI:s krigsartiklar, och granskar sedan hur de praktiserades av de militära rättsutövarna. Fanns det förmildrande omständigheter vid lydnadsbrott? Skilde man på officerarnas och de menigas lydnad? Vilket utrymme gavs för befälen att använda fysisk upptuktelse? Författaren analyserar de omständigheter som kunde ge upphov till olydnad och kompletterar bilden med en kartläggning av den "minerade terräng" som en ordergivare helst skulle ta i beaktande för att bli åtlydd.Magnus Perlestam (f. 1964) är historiker och verksam som lektor vid Mittuniversitet i Härnösand. Han disputerade år 1998 på Den rotfaste bonden myt eller verklighet? Brukaransvar i Ramkvilla socken 1620-1820. Perlestam har efter avhandlingen kommit att orientera sig emot kulturanalys och manlighetsforskning med speciellt fokus på den militära sfären, och vid Mittuniversitet undervisar han i militärhistoria. Han har under de gångna åren skrivit ett flertal artiklar om de karolinske soldaternas föreställningsvärld. Detta är hans första bok i ämnet.