Här samlas krönikor av Tom Alandh, skrivna om folkhemmet ur olika synvinklar. Den har fått titeln Sprickor och ljus. Till var och en av dessa finns ett foto av Björn Henriksson som illustration till de tankvärda orden.  Tom Alandh krönikor handlar bland annat om Monica Zetterlund, Cornelis Vreeswijk, Owe Thörnqvist, Nacka Skoglund, Ingemar Johansson och Bosse Högberg.

Tom Alandh om sin krönikebok: "Det var på hösten 1993 som Per Yng ringde och frågade om jag ville börja skriva krönikor i Göteborgs-Posten. Jag kommer ihåg att jag blev rätt förvånad över erbjudandet eftersom jag sedan 1971 enbart arbetat på tv och sällan skrivit annat än speakertexter och pressreleaser till mina program. Men jag tackade ja och hittills har det blivit 66 krönikor av varierande innehåll. Mycket handlar om vårt svenska samhälle och om människor jag mött genom åren. En och annan fundering om vadan och varthän har jag också hängivit mig åt, men det mesta är handfasta betraktelser från Krusbärslandet. Under alla mina år på Sveriges Television har jag samarbetat med den utomordentlige filmfotografen Björn Henriksson, och det är hans bilder som inleder varje krönika.

Recensioner: "En nyfikenhet som filtreras genom ett flor av en tro på, kanske till och med kärlek till, människor. Och jag tror att den aldrig kommer att mättas. Tom Alandh får mig nästan att gå fram mot den gamla tjockteven, klappa den och säga: ´Gamle Svarten, vi har mycket fint att uppleva än." Dagens Nyheter, av Niklas Wahllöf

"Det finns ett samtal också i 'Sprickor och ljus', en samling med Tom Alandhs tidningskrönikor. Han undrar vart skrattet mot intoleransen tagit vägen. Varligt lyfter han fram Hasse & Tage, berättar om Monica Zetterlund och om hur vissa år bara försvinner. Ändå kryper ljus in genom sprickorna." Stig Hansén, Magasin M

"Ärlighet, respekt, medkänsla ... Samma dygder går igen i de krönikor han skrivit i Göteborgs-Posten 1994-2007 ... Respekten för människor utesluter inte en kritisk- eller humoristisk hållning, men inte ens de osympatiska rufflaren demoniseras utan får förbli människa, om än skröplig." Håkan Lindqvist, Journalisten

"Tom Alandh skriver som han filmar - det vill säga han dokumenterar: människor och samhälle och han gör det som varje god dokumentärfilmare med en absolut egen ton. Han ställer sig inte ivägen, utan ser, iakttar och blir förbannad över orättvisor, feta direktörslöneroch fallskärmar, ja, över allt som gör att de som har, får mer och de som inte har, förblir samhällets olycksbarn. Tom Alandh bidrar med andra ord till svensk nutidshistoria, effektivt och lågmält. Ironierna biter, inte elakt men roande." Monika Tunbäck-Hansson, Göteborgs-Posten

"På grund av detta har jag inte läst någon av Tom Alandhs krönikor förrän nu. Vad jag kan konstatera är att jag missat något välskrivet och brutalt engagerande ... Jag rycks med i texterna och tack vare dess format kan jag snabbt leta fram en krönika ... Boken ger liksom uppslag till så många diskussioner att samtalsämnena inte kommer att ta slut på länge ..." Veronica Andersson, kulturellt.se - Betyg 8.8 av 10