I renässansens Venedig fanns det ett kloster vid så gott som varje kanal och nunnorna utgjorde ett markant inslag i stadens liv. Nunnornas religiösa övertygelse varierade och förutom de djupt troende fanns också ett stort antal kvinnor som hade placerats här av helt andra skäl. Det kunde vara döttrar med handikapp, döttrar i familjer som inte hade råd att betala de höga hemgifterna eller helt enkelt änkor. Dessa kvinnor kunde i klostren föra en mycket angenäm tillvaro. De hade vackra kläder, åt och drack gott, deras rum var rikt utsmyckade och kontakterna med världen utanför murarna var täta.

Men så i början av 1500-talet utsattes den katolska kyrkan för ett starkt hot - reformationen. Genom att införa ett omfattande förnyelsearbete försökte kyrkan rensa bort missförhållanden och stärka greppet om de egna institutionerna. Bland annat gjordes försök att reglera klosterlivet och nunnorna förbjöds lämna klostren. Restriktionerna ökade och katolska kyrkan genomförde regelbundna visitationer för att kontrollera att regler och påbud efterlevdes. Ibland gick det till och med så långt att nunnorna åtalades och ställdes inför rätta.

Det är utifrån protokoll från dessa visitationer och rättegångar som Mary Laven väver sin välskrivna berättelse Nunnorna i Venedig. Hon utgår från olika kvinnoöden och ger en lysande beskrivning av livet bakom murarna.

Mary Laven är fil. dr i historia och undervisar vid Jesus College i Cambridge. Nunnorna i Venedig är hennes första bok.

I Nunnorna i Venedig möter läsaren flera fascinerande kvinnoöden: Laura Querini som gjorde ett hål i väggen för att hennes älskare skulle kunna komma in till henne och Faustina di Polo som rymde tre gånger. Den egensinniga Deodata med sin starka önskan att stå i förbindelse med omvärlden, syster Gratiosa Raspi som rymde utklädd till man för att söka inträde i ett munkkloster och abbedissorna Michaelas och Darias maktkamp i klostret San Sepolcro.