Jag tror jag tänkte att om jag gjorde allt rätt så skulle jag bli belönad. Den där känslan av att ständigt vara jagad skulle försvinna där uppe på platån dit jag alltid var på väg, klättrande upp, uppför bergväggen, i regn och lera och med blodiga knän.

Hon har det bra. Hon har allt en människa skulle kunna begära. Hon borde vara nöjd, men allt känns fel. Hon skulle behöva ändra på saker, men vet inte hur det ska gå till. Vändpunkten kommer, men från ett helt oväntat håll. Det är cancer. Livet tar en helt ny väg, som till en början är svår och skrämmande, men blir allt mer hennes egen.

Jag dör hela tiden är en roman med självbiografisk grund, en berättelse som är unik men ändå allmängiltig. Med öga för de detaljer som är livet och ett blandning av ärlig realism och poetiskt utforskande tecknar författaren en berättelse om utveckling, kärlek, sjukdom och friskhet som ifrågasätter, ger nya perspektiv och hopp där det är som mörkast.

Jag dör hela tiden är Sanna Nässéns debutbok.