Isa är nyligen frånskild, lever med sina barn i ett hus hon kallar Gomspalten, eftersom det består av en lång korridor med rum på ömse sidor. I sorgen och uppgivenheten efter ett äktenskap som gått i kras öppnas den ena dörren efter den andra till en uppväxt i skuggan av ett fruktansvärt trauma, som lett till en fascination för eld och mer och mer slagit över i ren besatthet.

Med sin sakligt registrerande stil, som söker exakthet snarare stora åthävor, tecknar Irma Schultz ett porträtt av en ung kvinna i kris och hur hon försöker samla ihop sig själv trots en bitvis ojämn kamp mot överväldigande och smärtsamma minnesbilder.  

Jag sjunker ner på knä, hittar en mjuk plats mellan trädens blottlagda rötter och blir sittande, som till bön.                                                                     Elden är vacker och färgrik. Blå, purpur och gyllene som bärnsten. Jag skrattar till. Glödlopporna hoppar och flyger. Tungor av eld slickar sig om munnen och suktar efter mer.  

Irma Schultz har en lång karriär som sångerska bakom sig, och har på senare år också arbetat som musiklärare och inom Svenska kyrkan. Nu debuterar hon som författare.