Hälsingegårdar, stora timmergårdar med väggmålningar från 1800-talet, känner många till och 2015 förklarades sju hälsingegårdar som världsarv. Inte alla vet dock att rötterna går djupt och att det fanns en intressant målerikultur innan 1800-talets gårdar uppfördes. Det mesta av 1700-talets gårdar revs för att ge plats åt det nya, men några byggnader och målade herrstugor från 1700-talets andra hälft har bevarats till oss idag. Desto fler är de lösa väggfält och fragment av målade rumsdekorationer, som hittats på vindar, eller återbrukade som isolering i trossbottnar eller bakom tryckta tapeter. I den här avhandlingen undersöks måleriet i eller från åtta gårdar med rumsinredningar daterade 1758—1799. De studeras med hjälp av teori och metod från Material Culture Studies, och frågor om kontexten kring måleriet och dess tillkomst ställs, liksom hur rummen har förändrats av senare generationer. Motiven identifieras och analyseras. Målningarnas egentliga funktion diskuteras även. Vi får möta målare som Snickarmålaren Erik Ersson från Delsbo, Jonas Hertman från Bollnäs och Paul Hallberg från Hudiksvall. Och vi får se deras verk, för avhandlingen är rikt illustrerad och allt undersökt måleri återges på bild. Även Anna Jonsdotter, Ablun Hansdotter och Hans Pålsson figurerar i texterna — de var några av dem som valde att låta dekorera sina gårdar med målningar på Hälsinglands landsbygd under 1700-talets andra hälft.