I sin sextonde bok "Mitt hjärta står öppet" har Marcus Birro samlat några av sina mest angelägna krönikor, tillsammans med nyskrivna texter, som spänner över ämnen som samhällsklimat, relationer, media och tro.
Texterna är typiska för Birros stil: en poetisk prosa som förenar en skarp blick och penna med ett öppet och självutlämnande hjärta. Han väver ofta in självupplevda berättelser och som en röd tråd genom boken finns en uppmaning till såväl troende som icketroende att öppna våra hjärtan för livet, döden, kärleken, syskonskapet, Gud och nåden; att inte vara så trångsinta, enkelspåriga och själviska.

Det kristna livet handlar till viss del om att sträva efter att vara ett föredöme, att bli mer Kristuslik. Men det kristna livet handlar också om att inte förneka vår egen trasighet. Ibland blir ytan allt för viktig för oss kristna. Vi klär oss snyggt, håller oss smala och fräscha och putsar som galningar på fasaden.
Men Jesus bryr sig väldigt lite om vårt yttre. Han kikar bakom våra uppställda pappväggar och upptäcker rätt snart om vår bakgård är en degraderad bakgård av iskallt ösregn, lögner och dubbelmoral.
Om vi kristna vågade lita mer på sprickorna i våra liv, om vi lät dem få vara sprickor och slutade springa runt och täppte till dem ideligen skulle vi upptäcka hur de där bibliska djupen ropar åt varandra också hos oss, också i vår tid.

Sedan debuten 1992 har Marcus Birro gett ut 16 böcker och fått flera utmärkelser för sitt skrivande, bl a Dan Andersson-priset och Aftonbladets stora bloggpris. Hans krönikor i Expressen är mycket uppskattade och han medverkar flitigt som föredragshållare i både radio och tv.