Från senhösten 1920 bildade arbetslösa runt om i landet föreningar under namnet De arbetslösas förening. Organisationsbildandet pågick under större delen av mellankrigstiden. Genom blockader, demonstrationer och symboliska hungermarscher försökte denna rörelse av arbetslösa påverka arbetslöshetspolitiken. Föreningarna ägnade också en omfattande verksamhet åt att stödja medlemmarna, inte minst åt att hejda fattigdomen. Man anordnade även föreläsningar, kultur- och nöjesaktiviteter av skiftande slag för att motverka uppgivenhet.

De arbetslösas organisationssträvanden och politiska kamp skapade spänningar inom den svenska arbetarrörelsen. Många gånger var det på kommunistiskt initiativ som arbetslöshetsföreningarna bildades, i Sverige liksom i övriga världen. Den kapitalistiska samhällsordningen stod inför en kollaps, menade man från Moskva, och arbetslösa skulle vara den drivande kraften i en revolutionär samhällsomdaning. Det kommunistiska inflytandet bland de arbetslösa tvingade LO och socialdemokraterna till ett nära samarbete.

Boken diskuterar även hur man såg på orsakerna till tidens arbetslöshet. Maskinernas intåg på fabrikerna angavs ofta som en huvudförklaring.

De arbetslösas egen historia under mellankrigstiden har hittills blivit föga dokumenterad. Denna bok belyser inte minst hur de arbetslösas organisationssträvanden och politiska kamp är en betydelsefull del av förhistorien till den svenska modellen. Den svenska arbetslöshetsrörelsen rymde kritik mot densamma och kom att bli ett viktigt forum för diskussioner.

Ulf Andréasson är sedan 2008 teknisk vetenskaplig attaché i Kina och har tidigare arbetat som samhällspolitisk utredare på TCO. Arbetslösa i rörelse är hans avhandling vid Avdelningen för teknik- och vetenskapshistoria vid KTH.