Föreliggande studie, som följer mindre upptrampade spår, analyserar svensk läroverkskultur för tiden 1864-1968, då examinationen skedde under kringresande censorers överinseende. Läroverken presenteras inte enbart som en studieform utan som identitetsskapande kulturinstitutioner. Det rör sig om en gränsöverskridande studie tangerande flera akademiska discipliner. I framställningen ges en rundmålning av läroverkskulturens framväxt och den kulturkamp som förts internt, såväl inom lärar- som elevkår och i förhållande till det omgivande samhället. Vi hinner också observera hur denna specifika kultursfär går sin upplösning till mötes, i viss mån besegrad av sin rival, folkskole-progressivismen. Framställningen, som präglas av ett såväl biografiskt som geografiskt perspektiv, har velat belysa hur skolsystemet då det kopplas till folkhemsbygget får en vidare social och geografisk spridning. Mer översiktligt speglas en 400-årsperiod, alltifrån inrättandet av 1600-talets stiftsgymnasier, på 1800-talet ersatta av borgerliga läroverk. Avslutningsvis ges en överblick av den splittrade utveckling, med kommunalisering, friskolor och skolpeng, som ägt rum fram till våra dagar.

Författaren Bert Mårald, disputerad historiker, har verkat som lektor vid gymnasieskolor och som universitetslektor och lärarutbildare vid Luleå tekniska universitet under närmare ett kvartssekel. Utifrån den erfarenheten tecknas på ett idéanalytiskt och personligt plan historiken, där det blir tydligt att den pedagogiska utvecklingen är avhängig den politiska.