Tora sitter vid fönstret den natt då månen går in i jordens skugga och blir röd och full. Det är som om hon hör sin mor viska: "På nätter med blodmåne, Tora, blir både djur och människor galna." Med förskräckelse minns hon figuren hon såg i elden. Hon måste ta sig till Bjørnstad, om det inte redan är för sent!