Frågan om ämbetet var en av 1900-talet stora stridsfrågor inom Svenska kyrkan. Orsakerna är till dels att svenskkyrklig ämbetsteologi är tunn och obearbetad. Sedan reformationen under 1500-talet har mycket energi ägnats åt vad (präst)ämbetet inte är, ofta i motsats till en romersk-katolsk hållning, men senare också i förhållande till frikyrkligheten. Ämbetsteologin har ibland utgått från bekännelseskrifterna, men också deras utsagor är kortfattade och svåra att bygga en hel teologi på. Ämbetet har både uppfattats som en ordningsfråga och som gudomligt instiftat, det har varit både ett statligt ämbetsmannauppdrag och ett nådemedel. Den ekumeniska dialogen med start under 1900-talet har också påverkat ämbetsuppfattningen, men något heltäckande konstruktivt bidrag har saknats. I den stora teologiska och fromhetsmässiga bredd som de senaste seklerna kommit att forma Svenska kyrkan är det också naturligt att det uppstår många föreställningar om hur man, utifrån den egna traditionen, vill att en svenskkyrklig ämbetsuppfattning ska se ut. Denna antologi vill vara ett konstruktivt bidrag till tänkandet om kyrkans ämbete. Den grundläggande utgångspunkten är att ämbetet är instiftat av Kristus och givet åt kyrkan, till församlingens liv. Den har inte ambitionen att skriva fram en heltäckande ämbetsteologi, utan vill ge bidrag till förståelsen av kyrkans ämbete i Svenska kyrkan. Allt med en katolsk utgångspunkt.