Hur tar man sig framåt när man redan har nått över kulmen? När är man egentligen passé? Och hur långt är det okej att gå i jakten på erkännande?

Bure Bergström är en självbiografisk serietecknare på dekis. Han har precis släppt boken Club Lonely och väntar desperat på en recension. Allra helst från Mathias Ortiz, den kreddigaste recensenten av dem alla. Men Ortiz verkar hellre vilja skriva om alla andra än om Bure - och allra helst om stjärnskottet Boel Flod. Själv ser sig Bure som seriesveriges svar på Hjalmar Söderberg, och han är beredd att gå långt över gränsen för att kräva sin uteblivna geniförklaring. Men långsamt tvingas Bure inse att hans självbiografiska serier är smärtsamt ute, vågen är förbi, och nu återstår bara att hålla sig flytande i branschen. Men hur?

Pelle Forsheds bok Club Lonely är en verklighetsnära serieroman om att tappa hoppet och att känna sig passé. Med enkla färger och den klara linjen tecknar Forshed en berättelse om Stockholm, självtvivel och ängslighet. Club Lonely är, som Bure Bergström själv beskriver det, »En rasande uppgörelse med medelklassen och hela den där skiten«. Samtidigt är den ett ljuvt kärleksbrev till självbiografin och seriernas värld.