Ali är nitton år och tvångsrekryterad till den syriska armén. Svårt skadad efter ett bombangrepp kämpar han för att nå ett närliggande träd. Ali drömmer om att kunna flyga upp till en av trädets grenar. Träden har alltid varit hans hem, och däruppe har han varit skyddad. Medan han kämpar sig fram mot trädet tänker han tillbaka på sitt liv. Han tänker på den nästan hundraåriga kvinnan som initierade honom i byns gamla tro, på sin barndom och sin djupa förbindelse med naturen. På en framtid som skulle ägnas åt helgedomen och de träd som sett honom födas. En framtid som kriget obönhörligt satte stopp för. 

Med stilistisk skärpa och poetisk styrka skildrar Samar Yazbek rikedomen i den alawitiska tron och naturens obändiga kraft, i motsättning till makthavarnas förtryck, liksom krigets grymma fasa.