Jag stod. Jag stod utanför sjukhuset. Jag stod. En sjuksköterska kom ut genom entrédörren. Hon frågade: «Vad gör du här? Du har stått här i timmar.» Jag svarade: «Jag vet inte vart jag ska gå.» «Var inte rädd», sa Mästaren till mig vid flera tillfällen: «Var inte rädd. Du kommer att möta en mörk passage, men du kommer ta dig igenom.» Varför ska jag nu berätta om det som kanske är det allra svåraste att sätta ord på? Jag vill dela min historia med er.