Jag ville ta reda på vilka som var de styrande i andra världskriget och vad deras kvinnor gjorde. Jag läste om hur lättvindigt krig dras igång och hur svårt det är att stoppa dem. Det var männens krig och kvinnorna var maktlösa. De räknades då bara som stödjare av männen. Absolut inte som tänkande varelser. Jag började undra. Varför var kvinnorna så underordnade? Och en ny fråga. Är vi det inte fortfarande? Män tror att kvinnorna har kommit ifatt. Jag har tänkt längre: Varför skall vi komma ifatt deras sätt att styra världen? Har vi inte bättre fantasi och helhetssyn än så? Den kvinna som sade att bokens sista avsnitt är hisnande - hon har förstått. - Frågorna jag ställer är bra - men lösningarna låter vänta på sig. Erövringskrig som Hitlers var för mig otänkbara när boken var färdig. Då kom Putin. Åter upplever vi att inga civiliserade system rår på en omänsklig självhärskare. Har inte världen fått nog av manliga aggressorer? De som gör att vi fredliga måste arbeta med motåtgärder, allianser och kärnvapenhot i stället för att ägna vår politiska energi åt klimatet?