På 1940-talet tog Sverige emot ca 40 000 båtflyktingar som hoppades att hitta tryggheten på svensk mark. De flesta var balter men där fanns också ca 5 000 ingermanländare från området kring Leningrad. Boken berättar om hur familjen Kolomainen 1944, anländer till Holmön utanför Umeå. Barskrapade och utan att kunna språket. Boken ger en inblick i det ingermanländska folkets öden. Spridda för vinden i ett krigshärjat Europa. Boken ger också ögonblicksbilder ur ett innehållsrikt liv som fabriksarbetare, sjöman, idrottskonsulent, kultur- fritids och länsmusikchef, kooperativ rådgivare. Ävenså en rik fritid inom idrotten, som körsångare, revyskådespelare, föredragshållare, reseledare. Ambjörn Sandler, författare, Frösön. Kunskapen om den lilla folkspillra som Ingermanlänningarna utgör, är troligen begränsad bland nutida svenska läsare. Comén skildrar folkgruppens historia på ett objektivt och personligt sätt. Av de många avsnitten fäster jag mig vid de starka och gripande skildringarna när ingermanlänningarna, förrådda av Finland, skall fraktas tillbaka till Ryssland. Ävenså fasorna i det belägrade Leningrad erinrar om krigets vansinne. Coméns eget liv är engagerande och fullt av intressanta inslag. Beskrivningen av vindkraftens tillblivelse i Offerdal är värt att framhålla. Han är en förändringsbenägen, allsidig person som ständigt går vidare i nya banor. Hans liv inspirerar och är värdefullt att ta del av. Inte minst i dessa dagar med många flyktingar och invandrare i vårt land. Jag rekommenderar boken varmt eftersom den är historiskt berikande och personligt inspirerande. Birger Ekelid, författare och ledarskribent, Östersund Som barn flydde Toivo Comén från krig och förföljelse och fick en fristad i Sverige. I boken levandegör han en bortglömd del av svensk-rysk-finsk historia samtidigt som han medryckande och engagerat berättar om sitt innehållsrika liv.