Kyrkan syntes vida omkring. Den omgavs av böljande sädesfält och bortom dessa bildade bergen en inramning så skön att en gästande resenär lär ha sagt: «Detta måste vara himmelriket på jorden!» Vad denna resenär inte till fullo insåg var att detta var ett normalt stycke svensk landsbygd med människor som inte enbart satsade på att göra varandra väl. Där fanns höga berg och djupa dalar inte enbart i den lokala geografin. Uttrycket gällde även den vardag som kännetecknade bygdens liv. En skröna är från början till slut ett påhitt, en lögn¬historia. Så är det med denna bok. Men var och en av personerna har drag och egenskaper lånade och blandade från människor författaren mött genom åren, på olika platser i världen.