Varje morgon när solen steg upp ur havet, gick hon ut på udden. Över bruset från bränningarna hörde hon signalen som kallade slavarna till arbete. Som en mörk orm rörde gestalterna sig mot sockerrörsfälten. Någon kastade en blick mot kvinnan ute på yttersta delen av udden. Varför satt hon där och stirrade ut över det förlorade landet? Det var längesen Martine flydde från det kalla Kristiania hit till solens ö, St Thomas. Hon hade hoppats finna lyckan här, men istället kände hon sig som en fånge. Var fanns prinsen som skulle föra henne bort? Kanske var han närmare än hon anade, kanske kom han idag...