Det har blivit allt vanligare att människor flyttar från ett land till ett annat. I svensk internationell familjerätt utgör hemvistanknytningen numera den viktigaste grunden för svensk domstols behörighet och bestämmer i ett stort antal fall även valet av tillämplig rättsordning. Var en person har hemvist har därmed ofta en avgörande betydelse för utgången i familjerättsliga mål med utlandsanknytning. I denna bok analyseras frågan om vad som krävs för att förvärva hemvist i ett nytt land enligt svensk internationell privaträtt. Måste alla band till det gamla landet brytas? Kan en person förvärva hemvist omedelbart vid ankomsten till ett nytt land? Eller krävs det att man bor i det nya landet under en längre tid? Kan en person sakna hemvist eller ha hemvist i flera länder samtidigt? I boken redogörs även för innebörden av det bosättningsbaserade anknytningsmomentet i de nordiska äktenskaps- och arvskonventionerna, såsom det tolkats i de olika nordiska länderna. Även tolkningen av ”habitual residence”-begreppet i 1980 års Haagkonvention om olovliga bortföranden av barn ges stort utrymme i studien. Studien ger en ideologisk bakgrund till domicilprincipens frammarsch i svensk rätt och i internationellt lagsamarbete.