I den strida strömmen av pedagogisk litteratur som väller ut från förlagen dyker det en och annan gång upp en bok som skapar avgörande möjligheter att förändra vår undervisningspraktik och elevernas utveklingsmöjligheter. Jag tvekar inte att säga att Sten Areviks och Ove Hartzells Att göra tänkande synligt är just en sådn bok. /.../ Boken är också ett resultat av en ovanligt kunnig läsning av Lev Vygotskij, som tar sikte på att undersöka vad som händer om man tar resultaten av hans forskning på allvar i det praktiska skolarbetet och inte bara ägnar sig åt spridda referenser när det passar. /.../ Ur didaktisk synpunkt är det intressant att det arbets- och förhållningssätt som författarna förespråkar inte är stadiebundet. Det är lika användbart på lågstadiet som i lärarutbildningen. Det är inte heller ämnesbundet utan handlar om att utveckla generella förmågor som har relevans för de mest skilda områden där vi sysslar med att uppleva, bekriva och tänka abstrakt. /.../ men det verkligt intressanta är att den praktik Arevik och Hartzell beskriver i grunden är en undervisning i språk- och tankeutveckling i alla möjliga sammanhang, som är betydligt mer slagkraftig och mångsidig än vad något enskilt ämne kan åstadkomma. Man lyfter på hatten. /Jan Henning Pettersson i Skolvärlden nr 9 / maj 2007