Med sitt perspektiv inifrån Stockholms kulturförvaltning redogör Bo Andér för skeendet under en livaktig kulturpolitisk epok i staden. Boken är en säregen blandning av dokumentär och personlig berättelse av en förre detta tjänsteman i ledande ställning, som efter pensioneringen ser tillbaka och refekterar över vad han varit med om. Han gör träffsäkra iakttagelser från kulturbyråkratens vardag, inte sällan med hjälp av humor. Kulturnämndens politik presenteras och nagelfars. Kulturpolitikernas gärningar läggs under lupp. Han resonerar, kritiserar och diskuterar nationell och internationell kulturpolitik med en brinnande tilltro till konstens och kulturens betydelse för människan och samhällsbygget. En mängd konstnärer, kulturverksamheter och kulturpersonligheter passerar revy. Fram växer den paradoxala bilden av en stagnation sett till kulturresurser, samtidigt som kulturlivet sprakar av lust och livskraft. Bo Andér har med boken skrivit ett stycke insiktsfull och levande samtidshistoria om trettio års kulturpolitik i ett stockholmsperspektiv.