Boken är en sammanställning av brev skrivna av min farfars bror, kapten Johan Åstrand under åren 1897-1908 då han var soldat i Kongostatens armé. Johan började sin tjänstgöring som sergeant. Han var mycket framgångsrik i Kongostatens armé och blev raskt befordrad och dekorerad, bl a med den finaste utmärkelsen av alla nämligen Riddargraden av Lejonorden. Boken är detaljrik och doftar av äkthet i upplevelsen. Johan beskriver strider och äventyr liksom vardagslivets göromål. Han var bl a stationschef och hade då att försörja tusentals människor med jordbruksprodukter som man till stor del odlade själv. Livet i Kongo var hårt. I ett brev daterat 1899 skriver han att han «om 2 månader reser härifrån i sällskap med löjtnant Nielsen; han och jag äro numera, sedan äfven Fredelius aflidit, de enda öfverlefvande af de 7 skandinaver. som afreste från Anvers den 6 juni 1897.» Han berättar också om vänskapliga besök hos underlydande hövdingar. Breven innehåller förutom skildringar av Kongo även privata diskussioner som jag inte gallrat bort. De privata kommentarerna ger en extra upplevelse av Johan själv och kanske i någon mån hans närmaste släktingar. Jag har kompletterat den långvariga Kongovistelsen med en skildring av Johans liv utanför Kongo inklusive hans 3-åriga vistelse i Sibirien i Röda korsets tjänst under början av den ryska revolutionen. Sammantaget ger detta en intressant biografi av Johan och vågar jag påstå en tidvis mycket spännande sådan.