Rut, min syster och jag står här på en bro i staden Tengchong i Kina. Året är 2002. Rut föddes i Sverige, men 1935 tog hon våra föräldrar med sig på en lång resa ända till Kina. Hon var då åtta månader. Rut och jag skildes då från varandra på en kaj i hamnen i Göteborg. Tio år senare möts vi igen på samma kaj. När jag då ser hennes ansikte, förstår jag, att det jag viskade i min frökens öra en gång tio år tidigare var alldeles sant. Det var så att min fröken, som var mitt livs första stora kärlek, hon behöll mig kvar i skolan efter skoldagens slut. Hon ville träna mig lite extra på klockan. Jag står vid katedern. Plötsligt tar hon tag i mig och lyfter upp mig i sitt knä. Jag kan knappast tro att det var sant. Jag hade saknat min mammas knä i tre år. Jag svävade som på ett moln. Så skönt det var. Jag måste säga något vackert till min fröken. Jag lutar mig mot hennes vänstra öra och viskar det vackraste jag kunde komma på. Vad jag viskade i min frökens öra kan du läsa om i den här boken.