Nostalgi och dystopi samsas i denna novellsamling. Alltifrån den förundrade hembygdsbetraktelsen som är en resa i tiden genom den döda flugan i fönstret i torparens tomma stuga som avslutar en epok, till ungdomlig kärlek på 22 kvadrat och på ett utekafé, via nära stunder mellan en anhörigs svåra smärtor - och söndagsmiddagen med borgerskapet liksom supen direkt ur helflaskan och kärlekslektioner och timpenningen på 70-talet i jämförelse med massarbetslösheten i dag. Landsort möter storstad och att resa i tiden är både smärtsamt och ljuvt. Leif Wilehag är född 1956 och har tidigare gett ut en dokumentärbok om sin hembygds idrottsförening i Hälsingland samt diktsamlingen I centrum av solar plexus­ (Recito Förlag, 2013). Han har varit journalist­ sedan mitten av 80-talet, på bland annat ­Aftonbladet, Expressen och som frilans. Han skriver numera mest litteratur­kritik i nättidningen Alba samt är DJ/programledare i Radio 88 i Göteborg. Detta är hans första novellsamling.