Det här är en berättelse om en vanlig liten familj och deras vardag med mycket glädje och gemenskap. Men också om det svåraste av villkor när livet omkullkastas till ett svart kaos. Berättelsen skildrar det mest traumatiska föräldrar kan vara med om, att förlora sitt barn i cancer men också om vägen tillbaka och modet att kunna leva igen. Skrivandet i dagboksform blev som terapi och anteckningarna varvas med dikter och minnen från mammans egen barndom. Syftet med boken är att stödja svensk cancerforskning.