Så var också det slutdiskuterat, det var mamman som bestämde. Anita kände sig överkörd, krossad till marken, och resterna fick hon själv sopa upp. Anita levde i många år med sviterna av det inflytande modern hade över henne under uppväxtåren. Det här är berättelsen om barnets inre ensamhet., men också hennes förhoppningar om att modern en dag skulle bli annorlunda. Vi får även följa Anitas möten med sin samtalsterapeut. Vandringen fram till självkännedom och livsglädje. Händelserna i boken tar sin början i mitten av förra seklet. Trots det kanske skillnaderna inte är så stora som man kan tro, sett utifrån samspel och relationer mellan föräldrar och barn. Anita har familj och barn och ett ansvarsfullt arbete, ändå bär hon på en tomhet som hon inte förstår vad den kommer sig av. Självföraktet och tron på att hon inte får finnas plågar henne allt som oftast, och ställer till det i relationen mellan henne och Kjell. Inte förrän hon börjar gå i egen terapi börjar orsakerna till hennes svårigheter sakta gå upp för henne.