Tyska soldater på väg genom Sverige till det ockuperade Norge och till ryska krigsskådeplatser. Export av järnmalm och kullager till Nazityskland. En restriktiv flyktingpolitik och en fåordig press.

Få händelser i svensk historia har i efterhand väckt sådan kritik som agerandet under andra världskriget. Men det har inte alltid varit så. Under många år var bilden av en förnuftig neutralitetspolitik förhärskande. "Vi har gjort vårt. Vi har fört kampen på vårt sätt", som statsminister Per Albin Hansson uttryckte saken 1945. Varför har bedömningarna skiftat? På vilka grunder kan man påstå att Sverige agerade "rätt" eller "fel"? Och vilket "Sverige" talar vi egentligen om, med tanke på att undfallenheten ifrågasattes redan i dåtiden?

I Sverige och Nazityskland samlas trådarna ihop från de debatter som tidigare förts om Sveriges hållning då den nazistiska terrorregimen dominerade Europa. Här medverkar ett stort antal historiker - men också andra forskare och författare som intresserat sig för svenskt 1930- och 1940-tal. De granskar samlingsregeringens politik och tidningarnas linje liksom närlingslivets moraliska dilemman. De diskuterar akademikers och fackföreningars ställningstaganden och svenskt agerande gentemot flyktingar, krigsförbrytare och Förintelsens offer.

Neutralitetspolitiken tecknas i både ljusa och mörka färger. Författarna har olika uppfattning om Sveriges eventuella skuld. Men gemensamt för dem är att de tydligt argumenterar för sina ståndpunkter. På så sätt ges en möjlighet för läsaren att själv ta ställning.

Sverige och Nazityskland är också en bok om moral och historieskrivning. Bör vi sätta oss till doms över historiens aktörer? Och går det över huvud taget att lära av historien?

Redaktörerna Lars M Andersson och Mattias Tydén är båda historiker och har tidigare publicerat böcker om antisemitism, rasism och Förintelsen.