Grundandet av Kungl. Vetenskapsakademien 1739 innehöll den ädla förhoppningen att frukterna av ledamöternas ansträngningar skulle skördas om inte i samtiden så av eftervärlden. Som emblem valdes gubben som gräver: en gammal man som planterar en dadelpalm med omskriften För efterkommande. När akademien i likhet med akademierna i Paris och London började ge ut medaljer över minnesvärda personer och händelser var gubben som gräver ett välfunnet motiv som frånsida till medaljen över Fredrik I, som var kung när akademien instiftades. Sedan början 1747 har Kungl. Vetenskapsakademien låtit prägla minnesmedaljer över ett stort antal svenska forskare. Här återfinns en mångskiftande, mångdisciplinär skara av upptäckare och systembyggare, poeter och politiker, pionjärer och strävsamma samlare som ett slags vetenskapshistoriskt längsnitt över dryga 250 år. Under årens lopp har kända prismedaljer tillkommit såsom Nobelprismedaljen inom fysik och kemi. Som konstföremål är medaljerna märkliga små ting, fyllda av meningsbärande symbolspråk och ofta poetiska latinska deviser. Betraktade över tid kan man följa mer övergripande förändringar inom konsten, inom latinets användning som och inte minst den vetenskapliga vardagen. I För efterkommande finns hela Vetenskapsakademiens medaljutgivning samlad tillsammans med biografiska teckningar över minnesmedaljernas persongalleri. Medaljernas latinska inskrifter har nyöversatts och kommenterats. Inledande artiklar av prof. Tore Frängsmyr, prof. Hans Helander, Lars O. Lagerqvist, medaljkonstnären Ernst Nordin samt Wilhelm Odelberg både bredd och djup åt akademimedaljernas historia.