Trettondagsafton har blivit känd för sitt musikaliskt skiftande stämningsinnehåll och sin egenartade tolkbarhet. Större delen av pjäsen rör sig kring en vanmäktig passion. Först och främst i framställningen av triangelförhållandet Viola/Cesario-Orsino-Olivia ett triangelförhållande som rymmer ett flertal erotiska (o)möjligheter men också i komiska variationer hos den egenkäre Malvolio och hos den arme Andreas Bleek-Noos. Lika för lika är ett spel om rättvisa och nåd. Här finns flera storartade scener av kraftfull ocg bildrik poesi, med den hycklande puritanen Angelo och den fromma Isabella och med komiska gestalter som Lucio och kopplerskan Madam Mellanhand. Slutet gott, allting gott berättar historien om läkardottern som botar en kung från hans sjukdom och av honom får en ovillig man i arvode. Detta sagomotiv har Shakespeare placerat in i en realistisk samtidsmiljö och tagit som utgångspunkt för en skildring av kampen mellan kärlek och självhävdelse. Översättning: Allan Bergstrand.