DET SKÖNA
Vad för magi det sköna
förstenar varje blick
det beskådar
Det skänker rus
det berövar sans
det breder leende
på trötta läppar
det jagar bort
ur sinnet, sorgen
för ett ögonblick
Vad för mysterium det sköna
det dyker upp plötsligt
för att försvinna fort
det slår ut i full blom
för att vissna bort
Dess existens är enkel
men dess essens
komplex
Utan urskillning behagar
och berikar torftiga tillvaron
Till sist ödmjukt
i sin ensamhet
tvinar det sköna bort

RUSETS MOGNAD
I granatäpplets
hårda skal
mognar hösten
dess röda kammare
spricker
i sin längtans saft
Från gröna knoppen
till den röda kroppen
en glädjens färd
Ruset bär livet
genom vinterdvalan
för att vakna åter
nykter om våren
Från gröna knoppen
till den röda kroppen
en glädjens färd
Och cirkeln sluter sig
i rusets tecken