I denna bok analyseras närmare varför folkomröstningen alls kom till. Bland annat hävdas att det berodde på ren inrikespolitisk taktik och att beslutet om en folkomröstning strider mot Sveriges förpliktelser som EU-medlem. Carl Bildt, som nu som utrikesminister är ytterst ansvarig för regeringens önskan att placera Sverige i EU-samarbetets hjärta, framstår som huvudansvarig för det ödesdigra beslutet, men även Göran Perssons strategi var helt förfelad. Flera händelser såväl som debattens inriktning före, under och efter omröstningskampanjen visar att EU-rättens företräde framför svensk rätt och hur den begränsar de politiska organens handlingsfrihet haft svårt att slå rot i Sverige. Bristen på kritisk debatt om politikernas hantering av mordet på Anna Lindh gör att även den svenska hållningen vid dramatiska politiska situationer kan ifrågasättas, jämfört t.ex. med terrordåden i Madrid i april 2004. Slutsatsen är enkel: Sverige kan gå med i EMU genom ett vanligt riksdagsbeslut när som helst. Någon ny folkomröstning behövs inte och ju förr ansvariga politiker i skilda partier kan inse detta, desto bättre. Joakim Nergelius är professor i rättsvetenskap vid Örebro universitet sedan 2003. Han har tidigare tjänstgjort bl.a. vid EU-domstolen och EU:s regionkommitté samt varit ordförande i Svenska Avdelningen av Internationella Juristkommissionen 2000 2004.