Efter det kalla krigets slut genomgick det svenska försvaret en snabb modernisering. Men hotbilden var borta. I hägn av ett Ryssland i politiskt och ekonomiskt kaos skulle Sverige kunna ta operativ time-out, avveckla det befintliga försvaret och skapa ett nytt, anpassat för morgondagens utmaningar. Men något hände. Den svenska nationella försvarsförmåga som tillfälligt skulle tillåtas sjunka kom i praktiken att försvinna. Aldrig mera krig hade till sist blivit verklighet, åtminstone i svensk försvarsplanering och försvarspolitik. I Fredens illusioner rekonstruerar Wilhelm Agrell ett viktigt men för många okänt samtidshistoriskt skeende, den stora svenska försvarsavvecklingen från slutet av 1990-talet, de bakomliggande drivkrafterna liksom de avsedda men inte minst oavsedda konsekvenserna.