I oktober 2005 dog två unga pojkar under oklara omständigheter efter att ha blivit jagade av polisen i Parisförorten Clichy-sous-Bois. Det blev startskottet till landsomfattande upplopp som kom att bli de värsta oroligheterna i Frankrike sedan studentrevolten 1968. Upploppen varade i tre veckor och resulterade i att 10 000 bilar, 30 000 soptunnor och 300 byggnader brändes upp över hela Frankrike. Vad orsakade denna ofantliga vrede? Var det bara kriminellt slödder eller militanta islamister som härjade, vilket en del politiker hävdade? Betongen brinner är berättelsen om ett annat Frankrike, långt ifrån vingårdar, medeltidsbyar och flärdfulla boulevarder. Det här är berättelsen om människor som lever på bortglömda platser dit ingen åker för att strosa på söndagarna, för att shoppa eller gå på teater. I dessa områden är inkomsterna låga, arbetslösheten hög och den största delen av invånarna invandrare. Här finns tonåringar som Abdel och Rashid i le Mireil utanför Toulouse. De slår mest dank på dagarna, saknar framtidsutsikter och känner sig ständigt trakasserade av polisen. Eller Aïssa Diawara, en lokal eldsjäl i Aulnay-sous-Bois, som försöker vända utvecklingen i sitt område. Med sin förening hjälper hon familjer med franskundervisning och läxhjälp åt barnen. Här finns också familjen Mattoug från Algeriet som just blivit hoppfulla franska medborgare och många, många fler.

Vems är ansvaret när alltfler människor lever i utanförskap, i sociala utslagning med arbetslöhet, och i värsta fall droger och kriminalietet som följd? Det började i Clichy-sous-Bois utanför Paris, men kanske kunde det lika gärna ha börjat i Malmö, Göteborg eller Stockholm?