När kärleken trotsade terrorn i Nazityskland

En februaridag 1943 inledde Gestapo-avdelningen i Berlin det slutgiltiga gripandet. 2000 judiska män gifta med ickejudiska kvinnor internerades i det judiska församlingscentret på Rosenstrasse. Arresteringarna och transporterna av människor till dödslägren hade pågått i fl era år utan motstånd eller protester.
Men denna gång skedde något oväntat. De arresterade männens hustrur samlades på gatan och plötsligt började ropen skalla: Vi vill ha våra män tillbaka! Förvirrade Gestapo-män försökte skingra kvinnorna och hotade att skjuta mot dem. Men kvinnorna kom tillbaka och kraven på frisläppande blandades med nya rop: Mördare, mördare!
Demonstrationerna växte och efter en vecka beslöt Goebbels att frige de judiska männen.

Protesterna på Rosenstrasse är ett av få exempel på framgångsrikt motstånd mot naziregimen. De fl esta männen från Rosenstrasse överlevde nazisternas utrotningspolitik. Varför gav Goebbels efter?

Nathan Stoltzfus, professor i historia vid Florida State University, har intervjuat de överlevande från Rosenstrasse och studerat den nazistiska poliken gentemot dem som levde i blandäktenskap. Han menar att de nazistiska ledarna visste hur lätt missnöje kunde spridas och växa och därför var rädda för sociala protester. När ett antal modiga kvinnor och män lät sig styras av sitt hjärtas röst istället för av den nazistiska propagandan och till sist öppet trädde fram blev de framgångsrika. Om fler människor vågat protestera kunde kanske den nazistiska utrotningspolitiken ha stoppats eller försvagats.

Vid Venedigfestivalen tilldelades Margarethe von Trottas film Kvinnorna på Rosenstrasse, som baseras på Nathan Stoltzfus bok, priset för bästa kvinnliga huvudroll.