Teatern måste bli en skola för skratt och gråt, underhållning och insikter, där den samtida dramatikens giltighet prövas på samma sätt som kulturarvets traditioner. Så formulerade sig teatermannen Peter Oskarsson redan 1981. Han är också något av en huvudperson i denna bok som den kloke, erfarne och självständige teaterkritikern Henrik Sjögren har gjort över en teater som är relevant i folkhemmet, där teatern skulle utgöra en naturlig del av folkbildningen. Sjögren hävdar att folkteatern har skapats underifrån som folkparksteater och arbetarspel, uppifrån har den skapats av Riksteatern för att föra ut teater i hela landet. Sjögren tar sin utgångspunkt i teoretiska förklaringar och deklarationer från 1920-tal med Per Albin Hanssons tal eller redan 1912 med ABF:s deklaration till praktiken i Malmö från 1944. Sjögren skriver med mer än 50 år i bagaget som kritiker och med än fler år som betraktare. Nu menar han att folkteatern på många håll har svikits, som i Malmö där den en gång i tiden var betydelsefull. I boken möter läsaren folkteaterns långa historia, regissörer, skådespelare, dramatiker och kritiker. Boken är välillustrerad med många rollbilder och foton från olika uppsättningar. Henrik Sjögren är kritiker och tidigare kulturchef för Kvällsposten i Malmö. Han är författare till en rad böcker om bl.a. Ingmar Bergman och den tyske författaren Theodor Fontane.