VID EN GRANSKNING av forskningen vid Karolinska institutet som gjordes av Vetenskapsrådets expertgrupp för frågor om oredlighet i forskning i början av 2000-talet, framkom att det förekom allvarliga avvikelser från vad som brukar beteckans som god vetenskaplig sed. Det handlade inte om enstaka fall utan en informell etablerad praxis som stred mot vedertagna principer. Hur var detta möjligt? En förklaring var arbetsmiljön, med högt uppdrivet forskningstempo och ekonomisk press med krav på resultatredovisning. Är KI-fallet unikt eller allmängiltigt? Om vi inte längre kan lita på vetenskapen, varifrån ska vi då hämta våra referensramar och bedömningsgrunder? Forskningsfusk utgör ett bristfälligt utforskat fenomen inom det svenska forskningssystemet. I denna antologi diskuteras bl a om det tydligt går att definiera vad som är fusk och vad som är praxis i det vetenskapliga systemet. Går det att på förhand avgöra vilka nytolkningar och metodologiska innovationer som är fusk och vilka som kommer etablera sig som normalvetenskap? En paradoxaleffekt riskerar att uppstå. Bokens redaktör, Wilhelm Agrell, skriver: Jakten på verkligt eller påstått forskningsfusk kan leda till överreaktioner som innebär att viktig vetenskaplig metod- och teoriutveckling stämplas som tvivelaktig och kvävs. Bidragen i antologin har alla kommit till inom ramen för en seminarieserie vid Forsknigspolitiska institutet vid Lunds universitet, där syftet var att diskutera hypotesen om förekomsten av en gråzon, ett svårdefinierat fält av oklar forskningspraxis. Enligt denna hypotes är det intressantare att studera denna gråzon, än att fokusera på det entydiga fusket. I boken medverkar prof. Carl-Gustaf Andrén, docent Mats Benner, univ. lektor Stefan Berglund, fil.dr Marie Cronqvist, doktorand Olof Hallonsten, fil.dr Gustav Holmberg och fil.dr Anna Tunlid. Bokens redaktör Wilhelm Agrell är professor i underrättelseanalys vid Forskningspolitiska institutet, Lunds universitet.