I Wien kring år 1900 var Hugo von Hofmannsthal poesins klarast lysande stjärna. Redan som gymnasist debuterade han med dikter vars virtuosa formbehärskning och melankoliska tonfall gjorde honom till mittpunkt i de litterära samtalen på klassiska Café Griensteidl. Hofmannsthals lyrik svarar på den moderna världen genom att vända sig bort från den, mot magins och mytens gåtfulla, symbolmättade själslandskap. 

I Dikter samlas hans poesi för första gången i en egen utgåva. Boken är tvåspråkig och utkommer i samband med Hofmannsthals 150-årsjubileum 1 februari. Den är försedd med rikliga kommentarer och ett fylligt efterord av översättaren och litteratur-professorn Axel Englund, som i samma format tidigare arbetat med den franske författaren Stéphane Mallarmés diktning.

Inte när morgonsolen stiger,

inte vid skyn i aftonbranden

får ni, barn, höra hur vi vann den,

inte en viskning ens: vi tiger,

knappt för oss själva yppar munnen

hur drömmen gåtfullt stals ur handen

på livet, hur vi stillsamt band den

med vinrankor vid trädgårdsbrunnen.