Göran Tunström var på ett sätt som är unikt i modern tid en älskad författare. Han började som lyriker, vann en generation med romanen Maskrosbollen, breddade sin publik med den självbiografiska Prästungen och blev en klassiker med Juloratoriet. Men han verkade också som dramatiker och krönikör, uppläsare och hörspelsförfattare, en av de synliga i vår tid. Och ändå inte. Likt Selma Lagerlöf – prononcerad värmlänning och förmedlare av syner liksom hon – är han en anomali. Båda hämtar sitt språk ur underjordiska kanalsystem, där andra förbindelser råder och andra möten sker. Ur dessa källor är det som deras speciella förmåga till kontakt uppstår och kärlek föds. Som kulturkritik och tankesystem träder det tydligast fram i det manuskript som Tunström lämnade efter sig vid sin död, Försök med ett århundrade. En väldig ansats, på en gång personlig roman och djuplodande kunskapshistorisk granskning av de synsätt som vår civilisation vilar på.