Varför händer det så lite? Jag har alltid förundrats över varför människor som ser och berörs av sin omvärld, ofta tappar kraften när det kommer till handling. Det känns som om de har jazzen i blodet men inte får ner den i fingrarna. Likt en simhoppare som känner på svikten, hoppar rakt upp men aldrig tar språnget mot vattnet. Under de trettio år som Fryshuset funnits har jag föreläst för socialtjänstemän, politiker, företagare, föräldrar, föreningsmänniskor och inte minst ungdomar. Jag har säkert pratat inför 150 000 människor. Jag har berättat om den växande klyftan mellan generationerna och att pengar till ungdomars fritidsintressen har skurits ner med upp emot 70 procent under den tid som Fryshuset funnits. Jag har berättat om papporna som försvunnit och männen som saknas i de flesta sammanhang där ungdomar uppfostras. Jag har också berättat att 20 procent av Sveriges unga lever med en mamma eller pappa som missbrukar alkohol eller droger och att inte ens en på hundra får någon hjälp. Åhörarna suckar. De känner verkligen för frågan, men få reser sig upp, ser varandra i ögonen och säger, nu får det vara nog, låt och hjälpas åt. Men att bara tycka och göra utredningar men inte mobilisera till samhällsförändringar är som att ro med en åra. Man snurrar bara runt, runt.Alla verksamheter och projekt på Fryshuset drivs både av idéer och praktiskt arbete. Jag hoppas att den här boken, fylld av mina förebilder och berättelser, ska inspirera dig att göra detsamma.Anders Carlberg