I år är det 25 år sedan Olof Palme blev mördad. Han sköts på öppen gata i Stockholm den 28 februari 1986 och ingen blev fälld för mordet. Det kvarstår som ett illa läkt sår i den svenska samhällskroppen.

Kerstin Vinterhed har följt den vindlande vägen från mordplatsen på Sveavägen genom motsättningarnas Sverige, både öppna och dolda. Hon försöker besvara frågan om varför Olof Palme blev mördad. Vilka var de krafter i det svenska samhället som till sist exploderade i de ödesdigra skotten efter en biokväll på biografen Grand?

Här kartläggs dåtidens ödesfrågor som kärnkraften, ubåtarna och löntagarfonderna liksom de så kallade affärerna, alltifrån IB-skandalen, sjukhusspionen, prostitutionshärvan och Harvard-debaclet alla dessa konflikter som efter urladdningen kom att upplösas i ingenting.

Mordet på Olof Palme var inget välplanerat tyrannmord som på Gustav III 1792. Likväl låg det i luften den där februarinatten för 25 år sedan att Olof Palme, liksom vår 1700-talsmonark, måste bort. Palmemordet kan ses som ett grekiskt ödesdrama där socialdemokratin bestraffas för sitt högmod och dess ledare för sin hybris med döden.

Under ytan på konsensuslandet Sverige gick mörka underströmmar. Där plöjde Palmehatet sin djupa fåra från Östermalms officerskretsar till fångarna i Kumlabunkern. Olof Palme och hans tid är idag historia men i den här boken lever han precis som då, mitt i stridens hetta. Olof Palme var för stor för Sverige har det sagts. Han måste bort.