Överstatlig rätt utmärks av anspråk på företräde framför nationell rätt och direkt effekt i de nationella rättsordningarna. Tillämpningen av överstatliga rättsregler och verkställighet av beslut från överstatliga myndigheter – i första hand från EU- och EES-rätten – är en central del av skandinavisk och tysk rätt. De konstitutionella reglerna om överlåtelse av offentlig makt till internationella organisationer reglerar gränserna för delegation men innehåller inte uttryckliga bestämmelser om hur konflikter mellan överstatlig rätt och nationell konstitutionell rätt ska lösas. I denna studie behandlas hur nationella rättsordningar hanterar konflikter mellan överstatlig rätt och nationell konstitutionell rätt och de konstitutionella gränserna för att tillämpa överstatliga rättsregler i nationell rätt. Studien behandlar hur nationella domstolar avgjort frågor om kompetensöverskridanden från överstatliga organisationer och fall där nationella konstitutionella regler om legalitet och grundläggande rättigheter varit i konflikt med överstatlig rätt. Slutsatsen i avhandlingen är att tillämpningen av överstatlig rätt försvagat konstitutionella begränsningar av den offentliga maktutövningen i nationell rätt samtidigt som nationella domstolar söker upprätthålla en miniminivå av skydd för nationella konstitutionella regler i tillämpningen av överstatlig rätt. Vad gäller skyddet för legalitetsprincipen har de nationella domstolarna sökt upprätthålla ett skydd för materiell förutsebarhet i tillämpning av EU-rätten medan skyddet för grundläggande rättigheter tenderar att utvecklas mot en gemensam praxis där EKMR kommit att bli en minsta gemensam nämnare för nationell och överstatlig rätt. Tillämpningen av överstatlig rätt är därför underkastad vissa konstitutionella gränser samtidigt som dessa konstitutionella gränser som huvudregel inte innebär något hinder för den överstatliga rättsordningens effektivitet. Carl Lebeck är jur.kand., M.Sc. och M.Jur. (Oxon.) och LL.M. (Harvard) och verksam som forskare vid Stockholms Universitet.